Bröllopsdag utan förvarning

Min hustrus bröllopsdag inträffar alltid fullständigt oberäkneligt. Jag brukar lägga in en förvarning i datorn, men datorn verkar inte tycka denna dag är viktig, så dagen slår mig alltid med förvåning. Efter 48 år borde jag väl komma ihåg den, men icke.
 
Visst är det sunt att en gång om året fundera över det förhållande man lever i. Man betygssätter ju minsta lilla skolbarn numera årligen, så även äktenskapet borde väl kunna placeras in i en lämplig Björklunds skala. Och man kanske till och med någon gång kunde initiera premium till någon av de inblandade. Om man nu anser förhållandet vara värt det.
Jag tänkte hursomhelst börja min Canossavandring med dammsugning. Då kan jag ju fundera över vilket betyg jag skall sätta på min fru. Jag håller nog fast vid den gamla skalan med C, BC, B, Ba. AB, a och A då det inte fanns en normalfördelning att missförstå. Men man víll ju inte gödsla med de höga betygen, förståss, då kan partnern bli bortskämt. Och så kan man inte höja nästa år heller och förvänta sig någon positiv reaktion. Usch. Betygssättning är allt besvärlig. Och visst är jag lite nervös för vad jag kan få för något betyg själv. Blir det Ba i år kanske?

Nu till dammsugningen. Så då var det dags för distraktionsmanöver. 

Jubilarerna kände starkt behov av Afternoon Tea, och vid Tyska kyrkan i Gamla stan finns ett alldeles förträffligt ställe för sådan aktivitet (Chikana). Nu var stan plötsligt fylld av sommar igen och caféet hade satt ut några bord och stolar mot staketet till kyrkan som solen direkt lagt beslag på. Där kunde man sitta och njuta av självvalt te och förträffliga scones med erforderliga tillbehör. Och höra kyrkans klockor försöka överrösta orgelmusiken och de glada ljuden från det närbelägna dagiset (Kindergarten?). Och bese den glesa strömmen av turister som vandrade förbi och försöka gissa, om de var japaner, kineser eller koreaner. Kamerorna hängde normalt inte på magen, så det var nog inte japaner. Men ansiktsuttrycken var garanterat asiatiska så vad för tankar som rörde sig innanför pannbenen gick inte att gissa. Det skulle hursomhelst inte finnas en chans att läsa dem med deras skriftstil. Undrar för övrigt om asiater tycker vi västerlänningar ser lika gåtfulla ut?

Ett och annat barn kom också förbi, välklätt som regel och helt flamsfritt. Barn som låses in i Gamla stan kanske blir sådana, om det nu inte var kyrkan som påverkade miljön. Och en och annan mansperson som utstrålade betydelse trippade även förbi med sin dator välskyddad i vinterfordral tätt hållen till bröstet. Det var trevligt att sitta där. Som Paris, men utan hundskit

.

Storkyrkan var öppen mot betalning, och det nytvättade underverket besiktigades. En liten trång kyrka, med mera plats för gravar än för Gud, tyckte jag. Fötterna till den gamla 1400talsljusstaken imponerade dock på mig liksom St Göran, som på sin häst var betydligt större än jag mindes den från tidigare besök. En skylt informerade om att den vid leverans fungerat som relikskrin med inlagda heliga tänder. Där fick man lära sig något nytt. Och hästen tyckte jag var magnifik. Och dessutom fotogenic.

Sedan blev det färja till Djurgården. Vi imponerades av den gamla eken, som envisades med att grönska där. Egentligen är den grym och påminner mig om Degas (?) målningar från Napoleontidens krig i Spanien. Men trots stympningen ser trädet gladlynt ut och en björk hade passat på att slå sig ner mitt i kronan. Som om trädet höll ett barnbarn i famnen.

Sedan besiktigade vi Beckholmen. Jag trodde att den skulle vara helt avstängd, men den var tvärtom öppen med en trevlig lite promenadstig runt ön som även innefattade en extremt kraftfullt byggd bryggtrappa. Stigen passerade förbi flera små trevliga hus med vänliga PRIVATskyltar. Sådana är man inte bortskämd med. Och så fanns det upplysande skyltar lite överallt. Verksamheten verkade intensiv i torrdockorna och luften var uppfylld av doft av plåt och olja, precis som den skall vara.
 

Dagen avslutades med besök på Blå porten, som på vardagseftermiddagen var trevligt fylld. Stället är ett av mina favoriter med dräglig mat och trevlig miljö. Men gråssparvarna var osedvanligt otåliga.

Jag tror jag fick behålla Ba