Passad av en norsk skogskatt
Skrevs 2010-07-29, 13:50 av bebe
Vi bor i en villa med en norsk skogskatt. Förmodligen äger katten huset. I varje fall är hon säkert övertygad om det. Och vi är hursomhelst bara kattpassare. Men det är det kanske bara vi som tror det. Med katter vet man aldrig vem som passar och vem som blir passad. Men vi skaffar hursomhelst fram mat till katten. Kattens matte har en slags mat. När vi försökte använda den gjorde katten ett förstrött knaper. Sen såg hon djupt in i våra ögon och hennes ögon var fyllda av sorg och föreberåelse. Hur kunde vi? Det tog skruv. Katter är duktiga på skruv. Torrmaten såg verkligen inte ut som någonting ens en pensionär skulle vilja slurpa i sig, ens uppblött i ekologisk lättmjölk. Och vi är ju bara gäster. Vi skall bara gå omkring och njuta av trädgårdens blomsterprakt och vinbär och krusbär och tomater och allt annat, som husbesittarna lämnat mitt i skördetid. Och så skall vi hålla katten glad.
Katten är grå och har en väldigt yvig och konstigt friserad lång päls. Och så har hon avbrutna morrhår. Och väldigt uttrycksfyllda ögon. På nätterna är hon ute och jagar, förmodligen grävlingar, harar och måhända vildsvin. Vad vet väl jag vad som prasslar i buskarna i ett fashionabelt villakvarter med havsutsikt? Securitasvakter? Inte vet jag. Men på morgnarna ligger hon utanför huset och hennes aura pressar sig igenom nyckelhålet och gör livet svårliggbart efter åtta. Så då är det bara att knyckla sig ut ur lakantrasslet och släppa in katten. Och vips är hon vid matskålen. Efter första dagens blick från katten, den glömmer vi aldrig, har vi bytt foder. Till ett något dyrare foder som en bekannts katt rekommenderat och som får vår skogskatts ögon att stråla. Visst kan lite kattstrål vara värt några spänn, speciellt om man betalar med kort som ger oss 0.5% återbäring. Vad människoögon kan lysa av lite återbäring, och destu dyrare kattmat, ju mera återbäring. Konsumprincipen var allt genial!
Och när man morgonbadat och sitter på terrassen med sin egen frukost kommer katten och lägger sig bredvid oss och rullar runt och sprattlar med benen och strålar ut sådan nöjdhet att havregrynsgröten smakar som Kungsflundra med hårdstekta baconbitar. Och inte bara 4% fiskinnehåll som normal kattmat gör! Ibland tar sig katten upp i knäet på oss och ligger där och spinner så att man alldeles glömmer bort vilken lockelse en korvsmörgås kan ha på även en mätt katt. Norska skogskatter är jättesnabba.
Om vi lämnar huset sitter katten och väntar på oss vid parkeringsplatsen när vi kommer hem. Om vi kommer hem sent sitter där en väldigt föreberående katt. Därför kommer vi inte så sent hem. Det krävs jädrans mycket rajtan tajtan för att stå ut med hemkomst till de ögonkasten!
Katten tycker inte om när vi får besök. Det talar den tydligt om. Daggäster gömmer den sig för, och nattgäster ger hon bara hånfulla ögonkast. Ibland till och med fräser hon. Det är bara oss hon vill ha. Och det talar hon verkligen om. Katter är duktiga på människodressyr. Så stolta vi är över hennes vänskap. Och så lätt vi kan överse med de pälshår hon revirmarkerar med. Och tänk, vi får befinna oss mitt i hennes revir. Vilken glädje.
|
Kommentarer
Tatluser
Han gick snällt i halsband och åt den mat han fick. Och åt han inte upp sin mat fick hn svälta tills han blev hungrig.
En katt går att fostra/drssera men kan vara mycket jobbigare än en hund. De norska varianterna är särskilt besvärliga, men det går med tålamod.
En semesterkatt får man ta som den är. Det är med den som med andras barn, det är deras problem att fostra knytet.
Annars bebe var det en underbar beskrivning av att ha annans katt. Har Du provat att slå dövörat till eller som jag brukar säga ta ur hörapparaten*smile*. Det kan göra underverk!
Jag
Tatluser
Det är en ynnest att förtjäna en plats i reviret!
PaulThomas
En katt gör som husse och matte säger - enbart för att vinna fördelar (få ligga i mattes knä, en extra godbit osv). Katten lyder enbart för att den själv vill - och inte för att vi säger det!
Jag har själv stor erfarenhet av både hundar och katter och många andra djur. Just nu är det gammal, lydig 11-årig schäfer och gammal, lydig, envis 16-årig norsk skogskatt. Båda tar sin plats i familjen. Hunden som trotjänaren som skulle kunna gå genom eld och vatten för oss. Katten visar sin värdighet och gör som den behagar utan att för den skull reta oss. Den lilla 3 kg katten tar för sig och bestämmer över 40 kg hunden - dricker ur hundens vattenskål, tar ett glatt skutt över hunden, promenerar framför hundens nos, tjuvar hundmat osv.
Den som skrev om katten Gustav visste en hel del om både katter och hundar!
ulsan
Den äldre, hon som gick genom hela syskonskaran och satte sig på min arm (när jag skulle köpa en kattunge), hon är mycket tuff och full av spratt, innan hon kommer till mig busar hon rusar runt och vill leka titt ut, innan hon till slut lägger sig på den stol jag senast suttit på och där kråmar sig, så att jag ska massera henne och gulla.
När det gäller mat har de utan tvekan klockan i kroppen, vet precis när det ska serveras och vad som ska serveras vid de olika klockslagen, blir det inte den sort som de brukar få vid just aktuellt klockslag så bevärdigar de sig inte.
Sådana kan de också vara.
Tatluser
Det kallar jag hänsyn! :-)
etha
Mor och son var de och högst olika både till utseende och temperament.
Jag har tidigare i livet själv haft flera katter och älskar det vackra självständiga djuret.
Dock hade jag svårt för i sommar när en av dem kom in med en ännu levande mus i munnen.
Flera gånger om fick vi försöka att få ut musen innan katten utdelade det dräpande bettet.
På kvällen när jag själv satte tänderna i min lammkotlett, gick det upp för mig att jag ingen rätt hade till min moraliska indignation!
Didania
Du måste logga in för att skriva en kommentar. Gå högst upp på den här sidan för att logga in