Vart går Silvergen? (2)
Skrevs 2010-07-21, 11:19 av bebe
Jag är bekymrad över alla de inlägg som andas politikerförakt som publiceras på Silvergen. Alltifrån längtan efter Stark Ledare (bloggaren själv förmodar jag) som ironisering över politikers överbudspolitik för att få med olika medborgargrupper.
Det känns nästan otillbörligt att skriva om bystifikationer och det trevna lantlivet i denna miljö. Politiker är våra medel att få styra framtiden, vår och de överlevandes. Om politik idag inte sysslar med sådana framtider, borde vi väl i stället för att förakta våra politiker pressa dem till att syssla med väsentliga frågor.
Uppdelningen i vårt samhälle är ett bekymmer. Hur skall den motverkas?
Hur skall vi försvåra uppkomsten av separata samhällen som utnyttjar våra myndigheter utan att ge något tillbaka? Den svarta arbetskraften. Gängkulturerna. Narkotikahandeln.
Är det den legala arbetsmarknaden som är problemet och lösningen.
-Är det mera frihet för arbetsgivarna (låga avgifter, frihet att själv bestämma över arbetskraften) som ger mest nya resurser eller är det vidarutbildning för de arbetslösa som är nyckeln?
-Är lärlinglik utbildning snabbväg in i arbetslivet eller återvändsgränd?
-Hur skall man se på vårdnadsbidragens roll för att rasera språkbarriärer?
-Etc etc.
Vi pensionärer kanske måste engagera oss. Och då menar jag inte bara i frågor som rör vår ekonomi och vår sjukvård. Utan i allas framtid.
Jag känner mig frustrerad. Jag har inga säkra lösningar. Jag känner bara en oro och en osäkerhet, om orden verkligen får lov att bara leka eller om de måste ge sig in i kampen för framtiden.
|
Kommentarer
Vetej
Moderaterna har alltid sagt att de skulle ändra kursen om de kom till makten ock det är det som sker nu. Men det är inte utan att tidigare vänster regeringar har hjälp till. Hur kommer det sig att ingen längre talar om fackförenings pampar?
Sakta men säkert har vi blivit invigda att det är som det skall,om en arbetare(dock inte arbetarmassa) lever i överflöd och är stor aktieägare. Och vi är offer(inte alla)för propaganda att moderater har blivit ett arbetarparti. Moderaterna drar oss vid näsan och kanske vi ändå måste rösta på dem. För vi vet inte vem som kommer istället,varken moderaterna eller socialdemokraterna kan få egen majoritet,och vid kompromisser som det har visat sig, är det alltid de som är sämst ställda som få betala priset för förändringarna.
Att jag svarar på ditt inlägg Bebe är mest för att jag har länge tänkt som du i fråga om att vi pensionärer inte borde engagera oss endast i det som ror äldre, men istället få vara med i alla frågor som rör alla oavsett ålder.
Vilket är väldigt svårt att förverkliga,för i Sverige allt är byggt kring segregerade grupper.
Vart tog den starka fackföreningen vägen? Idag ett minne blott, (från då vi var yngre). Vart tog yrkesstoltheten vägen?
Med förakt löser man inga problem med våra makthavare.
Som du avslutar, bebe, framtiden gestaltar sig alltmer som en kamp vi måste utkämpa.
PaulThomas
Vetej
Nej kampen består i påverkan för ett mänskligare samhälle. Med stor frihet och demokrati.
Utan engagemang lutar allt åt att gå åt pipan. Åtminstone kunde vi väl kämpa mot åldersdiskrimineringen!
PaulThomas
Vetej
Nyss fick jag en aha-upplevelse när jag läste om förre LO-ekonomen Dan Anderssons rapport om mediernas roll i politiken.
Han menar att när medierna får allt större betydelse för den politiska dagordningen flyttas fokus från sakfrågor till personkonflikter och skandaler. Konsekvenserna av denna utveckling är att den politiska informationen till väljarna försämras.
Som jag ser det så behövs nu mer än någonsin människor som kan tänka själva och jämföra synpunkter så som sker här på Silvergen.
etha
Vetej
Framtidsfrågorna javisst, men framförallt våra egna intresseområden (vård & omsorg exempelvis).Vem gör det annars? Var sak har sin tid. Förr var det för min del dagisfrågorna, nu är det annat som behöver fokuseras. Vård- och omsorgsfrågorna är milt sagt en utmanande framtidsfråga.
Gerd
Jag
och då räcker det inte med att torka sängkläder. Då får man försöka bygga upp huset på nytt. Vilken uppgift när man knappt klarar sig själv. Vi har ju lämnat barn och barnbarn åt att fixa livet bäst de kan...mellan marknadskrafter som kramar ut det sista ur en enkrona och framtidsscenario med miljöförstöring och hejdlös kapitalförstöring. Vilket arv!
Inte hjälper det att klaga över hur dåliga "vi" har varit. Det som kallas marknadskrafterna har ju vunnit över ideologierna som strävade efter justa villkor för alla.
Nu ska var och en ansvara för sin egen pension. Felsatsningar? Tufft för dej. Företag maximerar vinsten - bra, ¨då växer pensionspengarna. Det leder till uppsägningar - tufft för dom...
Jag jobbade politiskt en tid och det jag såg var inte uppmuntrande.
etha
Många saknar hur världen såg ut förr. Och jag med den. Den ädle arbetaren, det osjälviska facket och den girige kapitalisten var en enkel värld. Tyvärr vann nog girigheten. Och det samhälle vi idag ser är väl en konsekvens av det.
Flera tycker ett politisk engagemang är önskvärt, ja, nästan till och med en samhällsplikt under några år. Jag håller med, men det är inte alltid lätt att hitta ett parti att stödja. Partimedlemmar är inte alltid enbart fyllda av ideoligisk entusiasm utan andra faktorer förekommer även.
Att arbeta för allas bästa är väl ok, men några anser att vi pensionärer skall jobba för vårt eget bästa. Vilket kanske är sunt. Måhända har vi som pensionärer bäst chans att komma in i mediadebatten, som tydligen styr dagens politik. Verbala entusiastiska och lite förbannade pensionärer har uppenbarligen ett jobb. Om man bara kunde bestämma sig för vad man vill.
bebe
Tatluser
Vi traskar vidare i höljet av blunddocka.
Ack ,ja så det kan bli :)
Carro
florika69
Tatluser
etha
Vetej
PaulThomas
Vetej
Du måste logga in för att skriva en kommentar. Gå högst upp på den här sidan för att logga in