Ask men inte Embla

Tvärs över gatan växer tre askar (Embla var en alm). De är i stort lika gamla, lika höga, lika knotiga, har växt upp och växer på några meters avstånd från varandra, i samma miljö, med samma yttre förutsättningar. Men ändock är de nu så olika, det verkar som om det som är den enes sena höst, fortsatt är den andres just begynnande sensommar. En ask helt avlövad, en blekt gul och en fortsatt grön.

För någon vecka sedan var jag på en träff med gamla kamrater – reunion kallas det visst på fint språk. Ett möte då man konfronteras med det faktum och börjar förstå att man blivit äldre.
Och även där fanns de tre askarna representerade. Oavhängigt biologisk ålder fanns där både de avlövade och de gröna. ( Själv är jag väl gul i andras ögon, grön i mina.).
Vad som fick mig att fundera var det faktum att de gröna fortsatt var aktiva/arbetande i någon form, intellektuellt, affärsmässigt, socialt. Men var de aktiva för att de var gröna, eller var de gröna för att de fortsatt var aktiva?