Edmunds blogg: Försenad midsommarrapport

Jag har faktiskt klarat av mitt andra midsommarfirande. På Öland av alla platser. Där det brukar gå så vilt till har jag hört. Men jag tycker det är lugnt och fint där mamma och pappa har sitt sommarhus.
Så vi packade in oss i bilen, vi tre och Harry, och åkte dit. Harry och jag älskar att åka bil. Bil är mitt mest använda ord för tillfället: Brmmm, brmmm. Harry säger inget, han bara tittar på bilar med sina hängande ögon, vill in och sätta sig i första bästa. Vi älskar IKÉA´s parkeringsplatser.

Jag vet att min rapport är sen. Men det beror inte på mig utan på min spökskrivares, farfar, minne. Det har varit fullt säger han. Och därför kan han inte blogga på Silvergen. Farmor säger att han inte har något minne alls. Jag tror hon har fel, det är nog bara hon som har glömt att han har något.
Men nu verkar det i alla fall som om det minne han fått inmonterat funkar, för nu kan spökis, producera oss på Silvergen igen. Spökis säger att han i ett huj har tredubblat sitt arbetsminne. För 700 kr + moms. Det är väl något att tänka på när man kommer upp i åren. Eller hur?

Nu över till midsommarfirandet.

Vädret var perfekt. Mamma och pappa, morfar, lill-faster och farbror, Harry och jag, farmor och farfar firade tillsammans i nästan tre dagar
Vi satt ute och åt midsommarlunch. De vuxna åt sillar i olika former och inläggningar, färskpotatis, lax, goda ostar m.m. m.m.
Jag höll mig till Findus´ Spagetti med köttsås i burkformat. Harry fick bara titta på, stackarn, men jag lyckades i alla fall tappa en köttbulle till honom.
Till lunchen skall man visst sjunga. Inte en gång, utan flera. I år sjöngs en sång som farfar fått från en Silvergenskribentska som bor på Öland. Visan lär vara vinnande sång i en snapsvisetävling i slutet av 1900-talet.
Första omgången var falsksång. Andra omgången ännu mera falsk, fast på högre ljudnivå. Alla utom Harry och jag sjöng, det finns de som har en viss självkontroll.

Di gamle sjöng så sakta på Hej Tomtegubbarmelodin att jag minns texten. Den var så här:

Tänk om jag inte va så tråkig, tänk om jag vore rolig.
Tänk om jag inte var så dyster, tänk om sommarn va solig.
Om blott jag vore mer spontanoch dansa samba mest hela dan.
Inbunden, blyg och sammanbiten så är jag tacksam för spriten!

Lagom till jordgubbarna kom regnet, så de åts inomhus. Då blev det sol igen.

Se´n var det dags för dansen runt stången. Eftersom jag var minst var jag tvungen att följa med. Farmor och farfar stannade hemma för att diska. De har varit med förr. 69 gånger. Var.

Det är ju för min och mina gelikars skull det dansas. Så fel vuxna kan ha det!
Vi barn gillar inte att springa runt en stång, sjunga texter vi inte begriper och dessutom hålla mamma och/eller pappa i handen. Skall vi springa skall vi göra det fritt, gärna i flock så ingen kan stoppa oss och dit vi bestämmer – och musik behövs då rakt inte.
Men dansen är väl ännu ett tecken på ”riter” som blivit en tradition som ingen deltagare vågar ifrågasätta eller har glädje av.
Möjligtvis de som står och tittar på. Att se överviktiga far- och morföräldrar dansa små grodorna till en falskspelande dragspelare, det är sann svensk humor.
De vuxna ställer upp i dansen för att de tror att vi barn har roligt (”det ser ju så gulligt ut”), vi barn ställer upp för att vi är tvungna och för att uthärda, inbillar vi oss att vi gläder våra föräldrar. Tala om dubbel-fel i altruism!

Som tur var bullade det upp till regn, så dansen blev kortvarig.

Väl hemma upphörde regnet och livet återgick till det normala. Morfar och farmor bildade kubb-lag mot mamma och lill-faster. En tävling som gav möjlighet till fantastiska stilstudier. Mammas lag slog morfars, men det togs med jämnmod.
De som inte ”kubbade”, d v s pappa, farbror Mikael och farfar löste, med hjälp av något importerat, världsaltets mest akuta problem, medan Harry och jag höll igång på vårt håll, allt för att slippa gå till sängs. Och vi lyckades.

Harry trynade in före mig, jag själv höll mig uppe till nattamaten och fick på det viset ännu en upplevelse av de vuxnas värld. Med Trivial Pursuit, TV o. likn. intelligenta vuxenexcesser.

Så var min midsommarafton Jag sov jättelänge dagen därpå – något som alla syn- och hörbarligen uppskattade. Så nu ser jag ser fram mot nästa års firande. Då 75% äldre i månader räknat och gärna tillsammans med årets firare. Fast dansen kanske kan skippas eller också har även jag Pavloviserats.
Men innan dess skall jag ha fyra sköna veckor på Öland tillsammans med mamma, pappa och Harry. Toppen!
Se´n skall jag börja på dagis i augusti. Vad dagis är vet jag inte, men Harry går på dagis och han är lika glad när han går dit som när han kommer hem, så jag får väl lita på honom.
Vi hörs! Ha en skön badsommar! Jag återkommer.

Edmund