En så´n midsommar

Vi, hustrun och jag började fira tidigt i år. Redan den 20 juni åkte vi ner till stugan söder om Hjo, installerade oss, klippte gräset, vädrade, dammsög de sista grönvingarna. Den rökta siken satt fint som aftonvard. Vättern var lugn och vi njöt.
 

Två dagar senare var det dags för premiär. Det första mötet med den krabat som en månad tidigare sett till att vi numera kan titulera oss mormor och morfar. Enligt föräldrarna har han, Enar, en dygnsrytm som innebär att han sover på nätterna och skriker på dagarna. Vi var där dagtid och kunde konstatera att föräldrarnas mannaminne var utomordentligt kort.


Han var så där snäll, tyst, mjuk, gottluktande och go´ som bara en en-månads-gamling kan vara.

Åter till stugan. Torghandel på onsdagen i Tidaholm, där vällagrad och dito smakande hård- och mjukost införskaffades. Det är ganska egendomligt att ICA och COOP inte kan försälja opaketerad välsmakande ost (den paketerade smakar ju ingenting), utan att denna handel måste ske på städernas torg. Men inte oss emot, torghandel är roligt.
Kl 03.00 på torsdagsmorgonen började det ske saker och ting. En telefonsignal från sonen, som med familj avnjuter semestern på Öland, förmälde att nu var det dags för hustrun och honom att åka till BB i Kalmar. Till informationen ifråga knöts en stark förhoppning att vi under förmiddagens lopp skulle inställa oss på Öland för att där överta ansvaret för Edmund, 2½ år och hunden Harry (bloggar ibland på Silvergen) från morfar, 85 år.
Utryckningsväskorna var redan packade. Det blev en snabb och spartansk frukost och sen bar det iväg de 28 milen till Öland. Att frukosten blev spartansk berodde främst på att kl. 03.30 smakar vare sig en tidig frukost eller en sen vickning speciellt bra Båda ger gärna en eftersmak som påminner om skatbo.

Efter den dryg halvtimmas körning kom det en contraorder som löd: Falskt alarm - värkarna för oregelbundna - åter hemma - ta´ det lugnt. Vi sänkte hastigheten och beslöt oss för att glida på småvägar genom Småland. Och det gjorde vi. En härlig resa på 70-vägar genom småbyar. Det andades Astrid Lindgren i många vägkrökar.

Framme på Öland möttes vi av tre vuxna zoombier, en pigg Edmund och en kelen Harry. Vår ankomst utökade antalet zoombier till fem. Inkvartering i gäststugan, lek och kel med Edmund och Harry – livet är faktiskt riktigt skönt.

Vid 12.30-tiden blev det oro i vissa led. Det tycktes vara dags, denna gången på allvar. Föräldrarna for iväg till Kalmar och där satt vi tre gamlingar med två sprudlande ungdomar, Edmund och Harry.
Vi klarade det bra – utan att skryta. Kanske genomfördes inte denna Edmunds lunch och påföljande måltider på det sätt som är normalt i familjen, men det fanns inte en smula kvar när bordet lämnades. Och några problem att sova på maten eller på natten kunde inte förmärkas.

När Edmund och morfar tog middagsluren kom ett sms: Det blev en lillebror, 3.470 gr, 50 cm. kl 13.21. Edmund hade alltså fått en lillebror, Harry ännu en flockmedlem att passa, morfar blev dubbelmorfar och vi blev dubbelfarmor och dubbelfarfar till ännu en pojke.
Det var ju tur att midsommartrafiken över Ölandsbron inte hade börjat, mamman skrevs in kl 12.58 och 23 minuter senare var det klart. Hade vi vetat om det tuffa tidsschemat i förväg vet jag inte hur vi hade agerat och reagerat. Knappast som lugna, trygghetsskapande mor- /farföräldrar i alla fall. Det är skönt att inte veta allt.

Kvällen blev lugn, liksom midsommaraftonens förmiddag. Vi tre gamlingar åt en traditionell midsommarlunch med alla attiraljer, inkl försynt sång och lätt skålande med spetsiga glas och Edmunds vattenmugg. Skålande för oss fem, för en lillebror och för mamma och pappa.

Och så vid tretiden på eftermiddagen dök de upp, mor och far med den nya familje-medlemmen. Edmund och Harry koncentrerade sig på mamma och pappa, vi övriga på den lille nyfödde.

Och så fortsatte det de kommande två dagarna. På måndagen barnvaktade vi medan lillbrorsan var på efterkontroll på BB och sedan bar det åter mot Hjo-trakten. Och där sitter vi nu. Vättern är fortsatt lika lugn, solen skiner och vi har plockat och avnjutit de första kantarellerna. En så´n midsommar!