Harrys blogg: Familjeträff

Förra lördagen träffade jag familjen. Mamma Lisen och alla sex barnen. Men jag blev litet konfunderad. Några av mina barn hade bytt namn. Och eftersom jag inte träffat dem tidigare kunde jag ju inte identifiera dem på lukten. Men de doftade härligt. Oavsett namnen.

Svärmor Annis hade ju meddelat mig att Lisens och mina barn var döpta till Anna, Britta, Lisa, Bosse, Lasse, Olle, efter Bullerbybarnen. Men säg den sanning som varar beständigt.
När jag presenterades för dem var det i alla fall tre som bytt namn. Till Alvin, Elsa och Ronja. Vilka som bytt fick jag inget grepp om.
Det är inte lätt att vara separerad pappa! Matriarkat kallas väl företeelsen.

Nåväl, varför hänga upp sig på småaktigheter. Ett namn betyder så litet. Jag heter Harry, och det är jag nöjd med. Tänker inte byta.

Det var en härlig dag med mina barn.

Brorsan Edmund tyckte också det var kul att träffa de mina.De var utvilade när jag kom, så jag förstår varför Lisen såg något trött ut när alla satte igång. Full fart med pinn-, öron- och svansbitande, brottning på hög nivå. Olle, han heter fortsatt så, är den piggaste. Det är han som är mest lik mig, fast jag är mer av den lugna typen. Lasse är en riktig tjockis, har redan skaffat sig en viss rondör.

Jag beundrar Lisens uppfostringsförmåga. Då det var matdags delade de 6 valparna på 5 matskålar. Utan gläfs och tjuvnyp, ett riktigt fint bordsskick faktiskt. Och efter avslutad måltid åt Lisen upp resterna. En fin hustru är vad jag har.

Nu kommer barnaskaran att skingras.

Alvin flyttar till Norge, två andra (det där med namnen ger vissa problem) flyttar till Ronneby resp Skövde. De övriga tre stannar tills vidare hos mamma Lisen och svärmor. Men både svärmor och jag är övertygade om att de flyttar inom kort

Min matte hade något speciellt i blicken när hon satt med några av mina barn omkring sig, men både husse, Edmund och jag tycker att det räcker med mig. Inte minst med tanke på att Edmund får en lilla/-e-någonting om en månad.

Och faktiskt såg jag också gammelmatte himla med ögonen en hel del hon också, när hon kelade med några av mina barn.
Men svärmor Annis är klok – hon släpper aldrig iväg en valp till någon om hon inte tror att valpens kynne passar ihop med familjens situation. Är de tentativa köparna äldre får de aldrig köpa en krävande, livlig valp, inte heller om det är småbarn i familjen. Valpen måste passa in i familjen och det är familjen som får anpassa sig till valpens kynne. Det känns tryggt tycker jag som distanspappa.
Harry

PS Matte, husse, svärmor, gammelmatte och –husse försökte få en familjebild. Glöm det. DS