Himlaspel

Lördagkväll i sommarstugan för någon vecka sedan. Meteorologerna i Norrköping hade för söndagen utlovat, om inte en syndaflod, så i alla fall ett nedfall i storleksordningen 50 – 70 mm.

Inte så mycket att bry sig om, visserligen låg nordosten på ordentligt, men bergen på Smålands-/Östgötasidan var så där skymningsblå som de brukar.

Men så började plötslig Visingsö ändra färg, den nedgående solen ordnade en mjuk fasadbelysning.

Och så exploderade det. Så långt vi kunde se, från Omberg i norr, ner mot Huskarna i söder, brann både bergen på fastlandet och hela Visingsö i ett otroligt sken. Visst har kvällssolen fasadbelyst den östra Vätterstranden på många olika sätt under de 40 år vi tillbringat somrarna här, men aldrig på detta sätt. Vi bara stirrade – och njöt. Hustrun associerade till solnedgångar över bergen i Grekland, medan undertecknad mera fick Jehenna i tankarna.

Efterhand falnade dock glöden, siluetten av Visingsö mot strandlinjen i öster började åter framträda.och efter ca 15 minuter var skådespelet över och allt återgick till det normala.Och för att lugna ev. oroliga bebyggare på Västgötasidan sände han där uppe i förväg ut signalen om att syndafloden ännu inte var att förvänta.