Kusinträff

Häromdagen var vi på kusinträff. Första riktiga träffen. Inte för oss gamlingar, men för våra tre barnbarn. Vi var hemma hos Enar, knappa 2 månader gammal, som bor på landet. Och dit kom Edmund, 2½ år tillsammans med lillebror Vilhelm, 1 månad. Föräldrarna förstås och moster/faster Charlotta. Den sistnämnda uppskattar inte epitetet moster/faster, det låter gammalt.
Harry, hund, var givetvis med. Även en av huskatterna, Tiger, dök upp och deltog i begivenheterna. Den andra huskatten, Torleif, höll sig på behörigt avstånd. Kanske har han starkare minnen av de två senaste jularnas möten med Harry, möten som fick en att tänka mer på relationerna mellan Israel och Hamas än på julefrid, både i beteende och artikulation.
Men Tiger och Harry tycktes ha glömt. Dagen till ära gällde ömsesidig respekt, ja t o m viss invitation till lek. Vad gör man inte på en släktträff.

Det blev en härlig släktträff med de tre kusinerna i centrum. Visserligen var och är de tre knappast medvetna om premiärträffen, men vi, de äldre generationerna, var det.

Lunchen utomhus under det gamla körsbärsträdet fick oss att tro att vi var statister i en nyinspelning av Emil i Lönneberga. Visserligen saknades Ida, Alfred och Lina, men många av de övriga personerna kunde nog ha identifierats av dem som så ville. För merparten räckte det dock med miljön och med likheten Edmund/Emil.
Lunchen blev kanske inte den mest organiserade släktlunchen i historien med amningar kors och tvärs, blöjbyten, getingbortschasanden, blandat med allmänt prat, men det var onekligen sommarens bästa lunch.

Och när sedan mormor upptäckte att Enar nu vuxit till sig så att hon vågade ta honom i famnen, ja då var de två personernas lycka fullständig. Och även om Vilhelm för liten för den typen av närkontakt, kan undertecknad endast notera att nu går min kära hustru i ett rosenmoln med två nya kärlekar, förutom den redan existerande till Edmumd och, hoppas jag, undertecknad.

Vi, di gamle, har ju varit litet nyfikna på hur Edmund skulle uppfatta att han fått en lillebror. Det tycks vara OK, hans första kommentar när han fick se kusinen Enar var: En till lillebror. Och så tycktes det problemet vara ur världen.
Och att Harry till fullo accepterat det ansvar det innebär att få ytterligare en flockmedlem att hålla reda på, då Vilhelm föddes, det har även han bevisat.

Ja, se det var en riktig kusinträff, måtte flera komma. Och som en extra höjdpunkt fick farfar, då det var dags för hemfärd, av Edmund i en försenad födelsedagspresent, ett nykomponerat konstverk, som numera pryder sin plats över farfars säng i sommarstugan.

Vad det förställer? Det ser väl alla som har ett hum om modern konst, att det är farfars grå Volkswagen som står i en biltvätt omgiven av sprutande vatten och roterande borstar. Konstverket heter enligt konstnären följaktligen: Biltvätten.