När mobbingen fick ett namn
Skrevs 2010-03-26, 15:17 av silver
Plötsligt small det till. Mobbingen blev plötsligt verklig för Sverige. Fick ett namn, ja inte ett, utan minst fyra. Bjästa, Kempe, Linnea, Oskar.
Prästen, som bjöd in våldtäktsmannen till skolavslutningen. Samma skolavslutning som offret skulle deltagit i. Om hon vågat.
Prästen som tyckte att ”det var en vacker demonstration” då våldtäktsmannen delade ut blommor i kyrkan till sina forna klasskamrater.
Prästen som i en intervju, där han får höra att våldtäktsmannen på skolavslutningens kväll begick en ny våldtäkt säger: ”Jag tycker mycket synd om pojken”… och i en bisats ..”och flickan också förstås.”
Man förstår den flicka som i en intervju försöker förklara varför de flesta i Bjästa tog pojkens parti, trots att han dömdes i två instanser: - Det är väl det att pojkar är mer värda än flickor.
Skolledaren som säger att skolan skulle förhålla sig ”neutral” i den diskussion som uppstod mellan de som tog pojkens parti och de som tog flickans.
Det skall bli intressant att se vad som följer. Biskopen har sagt att hon inte kan uttala sig eftersom ärendet är under utredning, men dock lyckas hon få in ett ”kyrkan står ju alltid på den svagares sida”. Fa´n tro´t. Visa det då omgående i praktisk handling gentemot flickan, det behövs ingen utredning för!
Och prästen ångrar djupt sina uttalanden. Inte så konstigt, han hotas ju av att få sparken. Men notera han uttrycker ingen ånger över vad som hände i kyrkan, ingen ånger över det helvete han varit med om att skapa för flickan. Inte ett ord om hur han och kyrkan skall gottgöra flickan. Bara ånger över ett uttalande. The easy way out.
Förmodar att skolan kommer att bete sig på samma sätt. ”Avvakta en pågående utredning”. Försöka bevisa att man gjort ”allt man kunnat inom ramen för befintliga resurser”. De mentala och empatiska resurserna tycks i alla fall ha varit starkt begränsade.
Jag är så upprörd så jag vågar inte skriva mer. Då måste kanske ”redaktören” i mig plockar bort min egen blogg för att inte åtalas för förtal eller något liknande.
|
Kommentarer
En 15-åring är ju ett barn.
Jag funderar över varför vi går mot den här utvecklingen. Ungdomar mördar och våldtar andra ungdomar och överhuvudtaget verkar respekt för andra människor minska både i vuxenvärlden och i barnens värld.
Vad kan man göra åt detta?
I internetvärlden finns inte bara "troll" utan även sådana som verkar ha fått inspiration från
ett hetare ställe.
Kampanjen mot Linnea på facebook var fruktansvärd. Det är ofta pojkar filmar samlag som mest liknar våldtäkter och sedan lägger ut det på internet för att skryta om sina bedrifter och skambelägga flickorna.
Borde vi börja kämpa för någon sorts "moralisk upprustning" igen?
Man trodde inte att sådant skulle behövas i vår moderna värld, men för att stoppa tendenserna så borde nog något göras.
Men vad? Hur når man dem som behöver stärka sina empatiska resurser?
Jag undrar finns det inga ansvariga på dessa ungdomssajter typ Facebook?
Det är ju i lag förbjudet att smäda och diskriminera en namngiven person - är det för att alla skribenter är anonyma, att de kan häva ur sig utan någon form av censur?
Men en webbmaster kan ju spåra inläggen till vilken dator det kommer ifrån?
Jag anser inte att det har med "yttrandefrihet" att göra - frihet att smäda?
Didania
Tatluser
Det är uppenbart att det finns en värld av "sociala medier" som sker i en värld som det krävs en viss ansträngning för att ta sig in i. Ansträngningen är inte så mycket teknisk som att intellektuell. Ungdomsvärldens språk och aktiviteter är så otroligt ointressant för många av oss äldre. Jag vet, för jag har tappert försökt ta till mig FaceBook, utan varje framgång.
Det finns alltså en för vuxna väl separerad värld vars etiska värderingar verkar vara helt egna och opåverkade av det vuxna samhällets. Detta skrämmer mig.
Och "sociala medier" är inte den enda underjordiska skyddade världen. Vad vet de flesta av oss om värderingarna som förekommer i datorspelvärlden?
Ungdomsvärlden får inte vara skyddad från vuxengraqnskning! Ungdomar är ju faktiskt vår framtid.
bebe
Det ligger åtskilligt i era reaktioner. Jag är tyvärr inte ens förvånad över kyrkans hittillsvarande förhållningssätt. Tack silver för att du tog upp detta ämne och för det modiga sätt du gjorde det på!
I Elin Wägners bok Väckarklocka utvecklade hon en annorlunda historiesyn, där det uråldriga matriarkatet ställs mot det moderna patriarkatet. Nu är en annan tid och vi behöver väckas på nytt. Nu är det ungdomsvärlden och vuxenvärlden som sida vid sida behöver återerövra de etiska värderingarna. Innan det är för sent.
Gerd
Det är många som borde rannsaka sitt samvete och ställas til svars i det här fallet. Inte bara de vuxna i byn och prästen och skolan utan även både Facebook och bilddagboken.
Det är straffbart med olaga hot, förtal mm..
Jag
Men ... det är inget försvar. Det ärlika vidrigt varje gång som någon utses av mobben!
ulsan
Blåffe
Tatluser
Gruppens påverkan är stor.
Historien om den förskjutna "horan" är klassisk, med många oskyldiga och misshandlade liv som resultat.
Och jag måste säga att hela historien är ruskig, beklämmande och eländig! På alla möjliga sätt.
Men kanske allra värst var ändå att läsa alla dessa vulgära, okunniga, vidriga kommentarer på facebook-sidan. Tyvärr ser jag även på vår lokaltidnings hemsidas kommentarer av motsvarande kaliber i alla möjliga sammanhang.
Det är inte bara ett språkligt förfall och inte bara ett moraliskt förfall utan framförallt en skrämmande demonstration av hur vår generation kapitalt misslyckats.
Vi har misslyckats som föräldrar att fostra rättänkande unga.
Vi har misslyckats med att skapa en skola som bygger vidare med kunskap och färdigheter.
Vi har misslyckats med att utbilda lärare som förmår att inspirera och bilda våra barn.
Den religiöse skulle antagligen säga "Gud, hjälpe oss" och det är inte utan att man skulle stämma in. För det är med skräck och ängslan jag tänker mig hur vår värld kommer att se ut när de vuxna människor som i tonåren uttrycker sig så skrämmande enfaldigt, hänsyns- och tanklöst en gång ska styra vårt samhälle.
Ve oss!
Fiktiva våldsskildringar är en sak - men att verkligheten kan vara så obarmhärtig mot en våldtagen flicka ter sig obegripligt.
Och prästens aningslöshet! Och lärarnas slapphet! Otroligt!
Tack för att du gav uppmärksamhet åt fallet.
etha
Du måste logga in för att skriva en kommentar. Gå högst upp på den här sidan för att logga in