PREMIÄR

Hej, jag heter Edmund. I lördags, på min 15-månaders-dag, var det premiär. Sova borta hos farmor och farfar, utan mamma och pappa, men med brorsan Harry som stöd. Och mjukisen Barbro förståss. Mamma och pappa skulle på bröllop, inte deras eget, det är redan avklarat, för flera år sedan.

Vid två-tiden på lördagseftermiddagen avlämnade pappa Harry och mig. Inte bara oss förresten, barnvagn, blöjor, klädombyte, pyjamas, haklappar, barnmatsburkar, grötpulver, vällingflaska, napp, vattenflaska ingick också i leveransen. Barnsäng och –stol fanns redan på plats, det bådar om upprepning.
Harry medförde en plastpåse med hundmat, några torra pinnar som föreställde hundben, två matskålar och ett koppel. Vi har litet olika behov som synes. Pappa drog ut på tiden innan han åkte hem, jag förstår inte varför.

Farmor och farfar hade plockat fram en del leksaker, den gröna lilla plastbilen var bäst, lagom stor att hålla och med visst tuggmotstånd. Den stora bilen var också bra, än så länge dock roligare att meka och leka med. än att åka på. Benen är litet för korta än.

Det är egentligen inte så mycket som skiljer mellan att vara hemma eller att vara hos farmor och farfar. Äta, laffa runt, peta i förbjudna kontakter, öppna och stänga dörrar, klänga i soffor, äta/dricka, blöjbytas, barnvagnskjutsas och så litet kel med Harry när vi känner för det.

Det var som sagt lördagskväll och jag hade ju förväntat mig att det skulle bli utsträckt tid, men det hade inte farmor och farfar. Så vid sju-tiden åkte vällingen fram, jag sög pliktskyldigast i mig en del, farmor körde den hemma etablerade obligatoriska rundgången till lamporna för att säga god natt och så ner i sängen för sömn.
Trodde de. Men inte jag.
Farmor och farfar är nog litet mer blödiga än mamma och pappa, jag behövde inte alls höja rösten för att plockas upp och få deltaga i lördagskvällens stilla familjeliv. Men vid elva-tiden var det nog – farmor lockade med en ny liten slurk välling och släcka-lampor-rundvandring. Och som belöning sov jag ända till klockan 10 på söndagen. För det är väl då man skall ha sovmorgon!

På söndagen flirtade jag riktigt in mig hos farmor. Hon är nämligen en sådan som älskar blommor och trädgård och tillsammans tillbringade vi i alla fall en timma med att peta i gammal blomjord, byta den sinsemellan under ett evinnerligt ”tackande”, plocka ogräs, smutsa ner oss, provsmaka lekakulor och torkade rhododendronblad m.m. m.m. Det var jättekul. Farmor överlät rengöringen av mina naglar med varm hand till mamma och pappa när de kom för att hämta hem Harry och mig.

När Harry fick se dem tycker jag han överreagerade. Han blev alldeles vild, for runt, hoppade, kastade sig på rygg och var allmänt okontrollerbar. Jag är mera cool, de fick ett litet leende, tiggde sig till en liten kram och så var det bra med det. Det gäller att balansera gracerna, man får inte komma i underläge inför kommande ”maktkamper”. Och jag hade ju den gröna plastbilen att tänka på.

För mitt vidkommande var det en riktigt bra premiär, Harry har ju varit med förr och än har mamma och pappa inte fått något telefonsamtal som säger att farmor och farfar finns på något vilohem. Även om jag hörde ordet nämnas på söndagsförmiddagen.