Var är siken?

Så hade jag fram tills i går tänkt mig rubriken på denna blogg. Men så hände något, grannen knackade på och överlämnade det slutliga beviset på att sommaren är här. Och det blev en helt annan blogg.

Nu är sommaren äntligen här ….. och siken

I 36 år har vi firat sommarsemester vid västra Vätterstranden. Och det är klart att då blir det vissa ting som blir ett måste för att den riktiga sommaren skall infinna sig. För oss är det 4 måsten. (Det femte som alltid infunner sig är regnet, men det ser vi inte som ett ”nödvändigt måste”, mera som ett dito ont).

Det 4 måstena är jordgubbarna från Hjo- och Tidaholmsodlarna, det är kantarellerna från naturreservatet Hökensås, det är den färska eller rökta Vättersiken och det är kräftorna. De tre första har alltid funnits ungefär från midsommartid, kräftorna fick vi till en början vänta med till den 9 augusti – då, på den tiden, en för många lika helig dag som Valborg eller Midsommarafton.

Nu är ju kräftsäsongen tidigarelagd och ansluter till de övriga tre läckerheternas ankomst. Och så har det varit de senaste åren. Veckan efter Midsommar har man kunna njuta av dem alla fyra. Samtidigt om man så önskar.

Men i år var det annorlunda. Yrkesfiskarna utannonserade sina kräftor, pris kokta ca 200 kr kilot. Stora och välmatade, 10 – 12 st per kilo, välkokta och härligt röda, dock märktes avsaknaden av dillkronorna i dekokten, dillkronor är svårersättbara.

Och jordgubbarna fanns ju där, utanför ICA och COOP eller vid lokalodlares plockställen.

Precis som kräftorna poppade kantarellerna upp. Inte ur Vättern men väl utmed de smala grusvägarna på ”åsen”. Inget överdåd, men i alla fall tillräckligt både för att kunna njutas på en knäckemacka till kvällen och till att frysas in för höstens viltgrytor.

Men siken, den fanns inte. Klangahamns fiskeläge norr om Karlsborg kunde bara erbjuda några torra rökta smårackare som inte lockade till inköp ( däremot lockade den rökta ålen för 190 kr/kilo desto mer). Och sikleverantören framför alla andra, fiskeboden i Hjo, var inte bättre. Några små underutvecklade till ett pris av 109 kr/kilo. Plötsligt blev den rökta regnbågen mycket prisvärd! Men den är ju inte sik.
Besöket hos Habofiskar´n längre söder ut efter 195:an gav heller inte något resultat. Tomt!
”Jag vet inte vad som har hänt” sa´ han. ”Jag får varken sik eller abborre, det måste vara något med vattentemperaturen.” Det var veckan efter Midsommar det.

Det såg alltså ut att bli en sommar utan det fjärde ”måstet”, d v s en rumphuggen sommar. Men så infann sig plötsligt gårdagen..

Visst hörde vi när grannen Christer, inbiten fritidsfiskare, åkte ut med sin båt för att vittja näten. Men han hade heller inte fått någon sik i år.
Och så vid ½10-tiden knackade det på. Och utanför står Christer och bjuder oss 4 fina, välansade sikfiléer plus en hel urtagen sik. Nästa urskuldande sa´han: ”Jag fick bara sik idag.”
Hoppas övriga Vätterfiskare nu kan instämma med Christer! Då kommer alrökarna att tändas.

Christer, Christer, du som älskar att fiska och rensar din fångst som vore du fiskkrogskock fast du själv inte äter fisk. Du räddade vår sommar!

Det blev en snabb omplanering av lördagsmiddagen, kompletterande inköp av dill, persilja, kapris och grädde, vitvinet in kylen.
Så i går kväll njöt vi verkligen, lika mycket som när vi åt de första jordgubbarna, kantarellerna eller kräftorna. Ja, faktiskt mer, för nu var det fullbordat! Det fjärde måstet.

Ännu ett sommarår enligt traditionen.

Olof Ekman

Receptet kan du läsa nedan. Vi har, i fall av yttersta nöd, på hösten tillagat rätten med abborr- alt. kummelfiléer. Men det är siken som gäller, i alla fall så länge den, och Christer, finns. Vi tillägnar receptet Christer.

Christer sommarsik.
Salta och peppra filéerna lätt. Pensla dem med äggula och vänd i vetemjöl. Smörstek dem lätt, de skall inte stekas färdigt, bara få en guldbrun yta.
Lägg dem i en smörad form.
Smörfräs rikligt med svamp, vi blandar kantareller och champinjoner, och täck filéerna.
Täck därefter med rikligt av klippt dill och persilja. Så här ungefär:

Slå över ett par dl vispgrädde och lägg i minst en halv burk, med kapris. Lägg på några klickar smör.
In i varm ugn 20 – 25 min. 200 grader. Under tiden kokar dillpotatisen.

Ät sedan och njut. Sommaren är kort. Banta kan man göra i höst.

PS Lagom till desserten, jordgubbar förstås, infann sig den femte nödvändigheten, även kallad onödvändigheten. Fruntimmersveckan börjar ju idag. Så nu är sommar´n, även rent meteorologiskt, definitivt här. DS