- Ska jag ringa efter en ambulans? Eller har du någon som kan köra dig? Två snabba, raka frågor från min husmedicus på Vårdcentralen.
Jag åkte dit akut förra månda´n. Jag var helt kraftlös – kunde inte gå från sovrummet till köket utan att rasta i vardagsrummet. Så dålig var jag!

Det kunde doktorn snabbt konstatera efter att ha lyssnat på hjärtat. Pulsen var 32! Den ska slå det dubbla.
Jag lyckades nästla mig in på vårdcentralen och få tio minuter hos läkaren. Han hade det snärjigt med patienter i flera rum i korridoren. Så blev det efter 20 minuters väntan min tur – det gick snabbt och med en remiss i handen bar det av till hjärtintensiven på KSS. (Kärnsjukhuset i Skövde, red´s. anm)
Där blev jag vänligt mottagen och nedbäddad. Snabbt kom EKG-apparaten fram och det konstaterades att mitt skick var inte det allra bästa, utan som en PV 60 som gått 30 000 mil.

Det gnälls över svensk sjukvård, men det gäller definitivt inte när man väl kommer innanför dörrarna. Här möts man av generös vänlighet och man måste fråga sig: Hur orkar dom?
Jag hamnade på en sal för två. I sängen intill mig låg en före detta förvaltningschef i grannkommunen och samtalsämne saknades inte. Men vi fick båda ta det lugnt! Våra hjärtan var svaga.

När vi väl blivit kompisar skrev dom ut honom. Sedan fick jag snabbt en ny salkompis. Det var en polsk frihetskämpe. Han hade 1981 stått på barrikaderna när folket ville ha frihet och Solidaritet bildades. Inte heller här saknades samtalsämne.
Även han skrevs ut och jag fick en ny kompis – en gammal sjöman från Mariestad. Ligger man på sjukhus väljer man inte umgänge och det är spännande.
I matsalen var vi varje dag sju ungefär lika sjuka kring bordet. Här satt en kock från Karlsborg, en ammunitionsarbetare från samma ställe, en dödgrävare från Töreboda och en före detta Konsumchef från Skövde.
Här levde galghumorn och första frågan vid frukosten var: Jaså, du lever idag också? Om man undantar potatisen är maten på KSS superb.

Det är lika märkligt som att personalen orkar vara så vänlig. Maten är variationsrik – och välsmakande! Det är inte i många hem man har så god mat. Jag är radiot, vilket är en himla tur i denna situation. Hörlurarna satt på under många timmar dessa dagar.
Radions P 1 är bäst och söndagens Gomorron världen är i särklass. Om P4 Radio Skaraborg finns mycket att säga. Lennart Perssons sportkrönika är en stark krydda. Lotta Bromé är toppen och frågan man ställer sig är hur länge Annika Lantz ska få fortsätta att göra lyssnarna magsura. Kan inte Ulf Mattsson säga ifrån, att henne vill vi inte höra i Radio Skaraborg?

Se´n kom då dagen O. Som i Operation. Läkarteamet hade bestämt att jag skulle få en hjälpmotor till hjärtat. Pacemaker heter den. Först bestämdes torsdag, men tydligen kom det sjukare patienter emellan. Och det blev fredag, med samma besked.
Se´n lördag och söndag. Då opererar man inte andra än dem som varit ute för olyckor. Eller fått en kniv i magen vid Björndammen.
Så jag fick vänta tills måndag. Då blev det operationsbordet. Efter 35 minuter var allt klart och nu går mitt hjärta med elektricitet! Nästa dag hemgång.

Det är bara att buga och tacka och beundra en fantastisk svensk sjukvård!

GÖSTA KARLSSON, som återkommer med en frimärkskrönika inom kort