Hälsporre – orsaker, behandling och vad du kan göra själv

Du kliver ur sängen och det hugger till under hälen. Efter en stund går det lättare, men på eftermiddagen, efter en lång promenad eller många timmar på fötterna, är värken tillbaka. Så beskriver många hur hälsporre känns.

Besvären kan vara envisa, men de allra flesta blir bra med tiden. Det tar dock ofta längre tid än man tror, så det hjälper att veta vad som påverkar läkningen.

Vad är hälsporre?

Under foten löper en tjock och seg senplatta, plantarfascian, från hälbenet fram mot tårna. Den håller ihop fotens form och spänns för varje steg du tar. När den har belastats mer än den tål kan det uppstå små bristningar och slitage i vävnaden, oftast där senplattan fäster i hälen. Det är det som gör ont.

Tre namn på samma besvär

Hälsporre är det namn de flesta använder. Plantar fasciit är den äldre medicinska termen, och i vården talar man i dag ofta om plantar fasciopati. Alla tre syftar i vardagligt tal på smärtan i senplattan under hälen.

Själva sporren är något annat: en liten benutväxt under hälbenet som kan synas på en röntgenbild. Den är sällan orsaken till värken. Många som har ont saknar sporre, och många som har en sporre har aldrig haft ont.

Symtom

• Smärta under hälen eller på hälens insida när du står eller går.
• Det gör mest ont de första stegen på morgonen, eller när du reser dig efter att ha suttit en stund. Sedan brukar det släppa något.
• Värken ökar när du går barfota och när du står eller går länge.
• Foten kan kännas stel på morgonen.

Besvären kan hålla i sig i flera månader. Gör det ont även när du vilar, eller väcker värken dig på natten, tyder det på att något annat kan ligga bakom. Då ska vården undersöka foten.

Vem får hälsporre?

Ofta finns det ingen enskild förklaring. Vanligast är att senplattan har fått arbeta för hårt under lång tid. Det här ökar risken:

• mycket gående eller stående, särskilt på hårda golv
• skor som ger dåligt stöd under mellanfoten och hälen
• övervikt
• högt eller lågt fotvalv och andra felställningar i foten
• stram vadmuskel eller hälsena
• reumatisk sjukdom
• stigande ålder.

Med åren blir dessutom fettkudden under hälen stelare och dämpar sämre. Övervikt och diabetes kan också göra fettkudden stelare. Har du haft hälsporre en gång är det inte ovanligt att den kommer tillbaka.

När ska du söka vård?

Hälsporre är sällan bråttom. Men ont i hälen kan också bero på en skada eller en annan sjukdom, och då gäller andra råd.

Vad kan du göra själv?

Det mesta av behandlingen sker hemma. Målet är att minska belastningen på senplattan så att den får tid att läka, utan att du slutar röra på dig.

Se över skorna först

Skorna är ofta det enklaste att ändra. En bra sko för en öm häl har:

• gott om plats, ungefär en centimeter framför den längsta tån
• en mjuk och dämpande sula under hälen
• en stadig hälkappa som inte viker sig när du klämmer på den
• en sula som är svår att vrida
• en lös innersula, så att du kan byta till ett inlägg
• snörning eller kardborreband, så att skon går att anpassa.

En promenadsko eller en lätt vandringssko uppfyller ofta kraven. Undvik att gå barfota, även hemma.

Inlägg för hälsporre

Färdiga inlägg som dämpar stötar, stöttar fotvalvet och fördelar trycket under hälen hör till det första vården brukar rekommendera. De finns i skoaffärer, sportbutiker och på apotek, och kan användas direkt tillsammans med en bra sko.

Avlasta, men fortsätt röra dig

Dra ner på det som gör ont, till exempel långa promenader eller löpning, tills smärtan har lagt sig. Cykling och simning belastar inte hälen på samma sätt och går ofta bra under tiden. När det inte längre gör ont kan du börja med korta promenader och öka sträckan i takt med att foten klarar det.

Stretcha och stärk foten

Töjningsövningar för vaden och foten, flera gånger om dagen, ingår i den vanliga behandlingen. Det gör även övningar som stärker musklerna i foten och underbenet. En fysioterapeut kan visa vilka övningar som passar dig, och hur du kan tejpa foten för att avlasta senplattan. Har du övervikt minskar trycket på hälen om du går ner i vikt.

Vad kan vården erbjuda?

På vårdcentralen ställs diagnosen oftast genom att läkaren eller fysioterapeuten frågar om besvären och känner på foten. Röntgen behövs i regel inte. Den kan bli aktuell för att utesluta till exempel en stressfraktur eller artros, eller om du inte har blivit bättre efter fyra till sex månaders behandling.

Fysioterapi

Hos en fysioterapeut får du hjälp med töjning, styrketräning, tejpning och råd om hur du kan anpassa vardagen och motionen. Det är grunden i behandlingen när egenvården inte räcker.

Specialanpassade inlägg och nattskena

Räcker inte färdiga inlägg kan du få inlägg som är gjorda efter din fot hos en ortopedingenjör på en ortopedteknisk mottagning. Sådana inlägg kan vara särskilt till hjälp om foten har en avvikande form. Ibland provar man också en skena som håller foten i ett töjt läge när du sover.

Stötvågsbehandling

Hjälper inte grundbehandlingen kan stötvågor prövas tillsammans med fysioterapi. En apparat skickar ljudvågor in i vävnaden, vilket kan kännas obehagligt en kort stund. Rodnad eller små blåmärken kan uppstå men brukar gå över på några dagar. Forskningen om hur väl metoden fungerar vid hälsporre har gett motstridiga resultat, så det är inget mirakelmedel.

Kortisonspruta

Kortisonsprutor i hälen ges sällan. Det saknas belägg för att de hjälper på sikt, och de kan öka risken att senplattan brister eller att fettkudden under hälen tunnas ut.

Operation

Operation är ovanligt. Det kan övervägas om du har haft svåra besvär i minst ett år trots annan behandling. Ingreppet går då ofta ut på att förlänga en mycket stram vadmuskel eller hälsena.

Frågor att ställa i vården

• Är det hälsporre, eller kan värken ha någon annan orsak?
• Vilka övningar passar, hur ofta ska de göras och hur märks det om man tar i för mycket?
• Räcker färdiga inlägg, eller behövs en remiss till en ortopedteknisk mottagning?
• Går det att få träffa en fysioterapeut, och kan tejpning eller nattskena vara aktuellt?
• Hur länge bör behandlingen pågå innan den utvärderas?
• Behöver fötterna kontrolleras oftare när man har diabetes eller nedsatt känsel?

Vanliga missförstånd

• "Det är benpiggen som gör ont." Värken kommer från senplattan. Benutväxten som syns på röntgen har oftast inget med smärtan att göra.
• "Man måste röntga för att få diagnosen." Diagnosen ställs nästan alltid genom samtal och undersökning. Röntgen används främst för att utesluta annat.
• "Vila helt tills det går över." Det räcker att undvika det som gör ont. Cykling, simning och korta promenader håller dig i rörelse utan att reta hälen.
• "En kortisonspruta löser problemet." Effekten är osäker och sprutan kan skada vävnaden. Den används därför sparsamt.

Hjälpmedel som kan underlätta

• Dämpande inlägg. Det enklaste och vanligaste hjälpmedlet vid hälsporre. Läs om olika sorters skoinlägg och vad du ska tänka på i guiden om fotvård, skoinlägg och skydd.
• Stadiga promenadskor. Gärna med lös innersula, så att inlägget får plats.
• Tejp. En fysioterapeut kan visa hur du tejpar foten själv.
• Specialanpassade inlägg och nattskena. Dessa får du via vården efter en bedömning.

Hjälper du en förälder?

Den som har ont i hälen börjar ofta halta eller undvika promenader, utan att säga varför. Lägg märke till om din förälder rör sig stelt på morgonen eller sitter mer än vanligt.

Titta gärna tillsammans på skorna, även de som används inne. Eftersom det gör mer ont att gå barfota eller i tunna sulor kan ett par stadiga inneskor med ett dämpande inlägg vara ett bra första steg. Erbjud dig att följa med och prova skor, eller att skjutsa till fysioterapeuten.

Har föräldern diabetes eller dålig känsel i fötterna är det extra viktigt att vården får titta på nya besvär. Hjälp gärna till att boka tiden och skriv ner frågorna i förväg.